Idag sa vi hejdå för absolut sista gången till världens bästa vän och katt. Var ute i Närkes Kil och spred hans aska, så nu får han springa fritt hur mycket han vill. 1a april fick han somna in. Är ledsen till och från, saknar honom hela tiden. Kommer fortfarande på mig själv med att göra en massa saker som jag gjorde när han var här; som att dra på kallt vatten i badkaret, eller ställa ner kartonger på golvet och vänta på att han ska lägga sig i dem. 

 

Men det kommer inte hända mer. Han kommer inte bita mig i hälarna när han vill ha uppmärksamhet, han kommer inte lägga sig på en på morgonen när han är hungrig. Han kommer inte ligga i knät och gosa när man försöker läsa 

något. Och det känns helt år helvete. Vill ha tillbaka min bästis. Fick bara sju år med honom och det räckte inte, verkligen inte. 

 

Får ändå vara glad för den tid vi fick. Han fick växa upp och leva 8 väldigt bra år, och vore det inte för oss hade han kanske aldrig överlevt så länge eller aldrig haft det så bra. Önskar bara att han aldrig blev sjuk, aldrig fick några problem med njurarna. Då hade jag kanske fått sju år till med honom. Men det får jag aldrig veta. Jag hoppas att han har det bra i katthimmlen, och att han får mycket godis. Har för övrigt fixat ordning så att jag kan tatuera in hans tassavtryck någonstans. Nu måste jag bara bestämma vart jag vill ha dem och sen hitta en tatuerare som kan hjälpa mig med allt.